litenmenstark.blogg.se

Jag har nu varit sjuk i lite drygt en vecka. Det resulterar i noll träning.

Så just nu har jag lite tankar som jag måste få ner i textform.

 

Förra veckan hade jag flera dagar som kosten totalkraschade. Den här veckan har jag skött mig jättebra. Dock ingen träning... När jag inte kan träna blir jag rädd för vågen. Rädd för att se vad den visar. 

Då gör jag som strutsen... Stoppar huvudet i sanden. Men kan inte det vara bra på sätt och vis?

Istället för att göra mig själv ledsen och besviken så väntar jag till nästa vecka då jag (nästan helt säkert) kan träna och väger mig nästa lördag istället. Det är väl en smart tanke?

 

Eller gömmer jag mig för sanningen. Att jag kanske gått upp ett par hg eller enbart stått still i vikt.

 

Jag har gått upp lite i vikt de senaste månaderna. Men inte mycket. Det handlar om 2 kg sedan början av sommaren. Dessutom har jag pendlat upp och ner på de där 2 kilona.

 

Hur som helst... Är det ett smart val att strunta i vågen ibland eller gömmer jag mig för sanningen? 

 

Självklart är det bra att släppa på kosten vissa dagar och det inser jag själv. Ett liv är inte kul att leva om det är totalstrikt hela tiden. Jag vill inte dieta. Jag vill leva. Vara en "normal" 16-åring. Och det är jag, inom mina marginaler!

 

Och jag vet ju att trots att jag äter en annan middag än vad jag tänkt ikväll, struntar i vågen imorgon så tar jag ju tag i det igen på söndag. Och jag vet ju att jag kommer vara på gymmet och i spåret så fort jag är frisk. För kroppen måste man ju lyssna på.

 

Jag tror att det viktigaste är att stanna upp och lyssna på vad jag själv vill just nu och vad jag vill i framtiden. Jag har mitt mål. Ett tydligt mål som jag ser skarpt. Jag har fokuset inställt.

 

Vaf*an, sluta älta nu Julia! Har du tagit dig såhär långt så fixar du sista biten också!