När man blir sjuk en längre tid är det lätt att gräva ner sig och må dåligt... Jag är där vissa dagar.
Jag tycker att jag är dålig och det känns som att världen ska gå under.
Men vad ska man göra?
Jag vet ju att det inte är bra att träna när man är sjuk! Det är bara att vila, försöka fokusera på kosten (lättare sagt än gjort) och satsa på att bli frisk!
Hela min höst och vinter har bestått av förkylning på förkylning. Jag har haft ont i halsen konstant. Hela hösten.
Med undantag för några få veckor här och där!
När jag äntligen hade blivit frisk (runt jul), så drog jag en praktvurpa i en stentrapp och fick en spricka i revbenet samt en mjukdelsskada i ländryggen/skinkan. Det sköna var att jag inte var påverkad av något alls! Tro mig... Jag har fått frågan!
På grund av revbenet blev det vila i ytterligare 2 veckor. Vad tror ni händer efter det?
Ni kan ju gissa. Ännu en omgång med halsont. Fan, vad kul! Verkligen! Jättekul!
Skämt åsido, min höst och vinter har varit rutten. Punkt. Det går inte att sugarcoata det eller vira in det i bomull, jag har mått skit.
Nu försöker jag komma tillbaka. Lugnt och försiktigt.
Jag går på löpbandet för att kunna hålla hastigheten nere, håller koll på pulsklockan för att se så att pulsen inte går över 110 bpm. Jag skulle förlora i ett race mot en snigel, driver inte ens! Hahaha!
Min puls är, som sig bör efter långt tids sjukdom, helt åt skogen.
Men men, jag lunkar på, sveper Nocco på Nocco och försöker leva livet utifrån mina förutsättningar. Snart är jag tillbaka! Starkare än någonsin!
